Tack vare det svaga ljuset som lyste igenom persiennerna kunde jag följa din kropps konturer och jag minns hur jag tänkte att det här inte alls kunde vara sant, att det här bara var något jag drömde. Men din vilandes runt min midja var alldeles för verklig för att den tanken kunde vara sant.
Jag liksom sitter och väntar nu
Jag liksom sitter och väntar nu
och väntar.. och väntar..
på vad vet jag inte riktigt
på vad vet jag inte riktigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar